Den mest populära sporten i Turkiet är idag fotboll. Vissa professionella matcher och landskamper lockar tiotals miljoner tevetittare. Även basket och bilsport är populära. Den traditionella turkiska nationalsporten har ända sedan osmansk tid varit oljebrottning.

oljebrottning har utövats i turkiet ända sedan 1640 och de är en väldigt populär sport. turkiet har en unik traditionell brottningsvariant - oljebrottning. namnet beskriver det ordagrant, brottarna täcker sig själva från topp till tå med olja innan de börjar tävla, de har även en klädkod- dom använder endast ett par specialdesignade byxor (kispet) som är gjorda av vattenbufflar och väger ofta mer än 13 kilo. för att få högsta ska motståndarens hand gå igenom den andras kispet, när brottaren gör detta håller han tag i motståndarens kispet längre ner (paca) och på sätt ha kontrollen över honom. brottaren är besegrad så fort hans bröst tittar upp mot himlen, eller så fort han faller i marken.



hejs!

Hamam eller turkiskt bad är den turkiska varianten av ångbad, ett slags bastu. Den har spelat en stor roll i det Osmanska riket som en plats att umgås med andra människor, men har också en rituell funktion.

Den turkiska badtraditionen kommer ursprungligen från antikens Rom. Med romarrikets fall försvann badkulturen i västra Europa, där gemensamma bad sågs som något okristligt. I det Bysantinska riket levde däremot traditionen vidare men förändrades något.

Under den ottomanska tiden var hamam en viktig del av vardagslivet, speciellt för kvinnorna vars rörelsefrihet ute i övriga samhället var begränsad. En kvinnas rang kunde avläsas i hennes badaccessoarer. Förnäma turkiska kvinnor hade högklackade trätofflor, sirliga tvålkoppar, silverkärl och exklusiva tyger att drapera sig med i badet. Här masserade kvinnorna varandra, här mönstrades blivande svärdöttrar och här firades bruden med mat, musik och dans. Om en man förbjöd sin hustru att gå till hamam, gav det henne rätt att skilja sig.

Det turkiska köket är fantastisk upplevelse. Det räknas som det tredje bästa köket i världen, efter det franska och det kinesiska. Många olika riken och folk har influerat den turkiska matkulturen och än idag finns det stora regionala skillnader. Den turkiska matkulturen bygger på rikligt med mat i stora portioner. Här snålar man inte med något.

Grunden i de turkiska maträtterna är bröd, fårost, grönsaker och ris samt en mängd spännande kryddor. En av de mer populära grönsakerna är aubergine. Yoghurt är också en vanlig ingrediens, och utgör ofta grunden till kryddstarka såser, eller serveras naturell som tillbehör. Riset kommer gärna i form av pilaffris, ett speciellt ris som smaksatts och iblandats lök och saffran.


Förrätten är oftast en meze. Meze betyder egentligen rätt och slätt smårätter och kan bestå av det mesta. Ofta använder restauratören de lokala råvarorna och det gör de flesta smårätter till en liten upplevelse. Bröd serveras alltid till och ses som en viktig del i måltiden. Brödet till mezen är vitt.

Kötträtterna har gjort den turkiska matlagningen berömd. Kebaben är något av Turkiets nationalrätt. Den kebab vi äter här hemma kallas döner kebab. Det är ett bröd fylld med tunt skivat kött. Men det finns också kebab med kalops eller järpar i. Köfte är små starka köttbullar. Gözleme är en nationalrätt som är små knyten med starkt innehåll som spenat, feta, köttfärs, ägg och är mycket populär. Men även grytor av all de slag är populära över hela landet. I inlandet är det fårkött som gäller, tack vare de stora hjordarna av får som betar på markerna. Utmed kusterna finns ett otal lokala fiskrätter som man bör prova på när man är i Turkiet. Fisken är allt som oftast pinfärsk. Fisken grillas eller steks.
 

Turkarna är mycket förtjusta i sötsaker av alla de slag. En nationalrätt inom efterrättsgenren är baklava, en mycket söt och mastig kaka fylld med nötter. Och många av de andra efterrätterna innehåller nötter, socker och honung. I mängder. Ofta räcker en liten bit för att bli mätt då de är ganska så dryga.

Till maten dricker man gärna raki. Det är ett anisbrännvin. Man kan ta det som aperitif eller dricka det under hela middagen. Men även vinet är en tradition och en vanlig företeelse. Prova gärna de lokala varianterna. För den som inte vill ha så starka varor är det te som gäller under måltiden. Efter måltiden njuter man gärna av en mycket stark kopp kaffe. Det turkiska kaffet är svart som bläck och serveras i små koppar, lite som espresso. Espresson uppfanns faktiskt av turkarna, men det krävdes italienarna för att göra den populär.

Måltiderna i Turkiet är gjorda för att ta tid. Man äter senare och stannar längre vid bordet än man gör i till exempel Sverige. Både lunch och middag äts vid ett senare klockslag än vad vi är vana vid. En festmåltid tar flera timmar. För att hitta en riktigt bra restaurang ska man kika vart turkarna själva går. De har koll på vad som är bra och inte.

Hejs!

Turkisk musik har en lång folkmusiktradition med influenser både från Europa, Persien och Centralasien och den bysantinska musiken. Turkisk musik har också framgångsrikt tagit till sig modern musik och det finns numera en mängd varierande musikstilar i Turkiet.

Bland kända artister kan nämnas

• MaNga
• Tarkan
• Ibrahim Tatlises
• Serdar Ortac
• Hadise
• Ajda Pekkan
• Sertab Erener
• Yusuf Güney
• Sezen Aksu

en musikvideo som är turkisk :)
http://www.youtube.com/watch?v=LzFluube1QY&feature=fvst 

en stor stjärna i turkiet Hadise :)

Hejs!