en turkisk måltid
Det turkiska köket är fantastisk upplevelse. Det räknas som det tredje bästa köket i världen, efter det franska och det kinesiska. Många olika riken och folk har influerat den turkiska matkulturen och än idag finns det stora regionala skillnader. Den turkiska matkulturen bygger på rikligt med mat i stora portioner. Här snålar man inte med något.
Grunden i de turkiska maträtterna är bröd, fårost, grönsaker och ris samt en mängd spännande kryddor. En av de mer populära grönsakerna är aubergine. Yoghurt är också en vanlig ingrediens, och utgör ofta grunden till kryddstarka såser, eller serveras naturell som tillbehör. Riset kommer gärna i form av pilaffris, ett speciellt ris som smaksatts och iblandats lök och saffran.
Förrätten är oftast en meze. Meze betyder egentligen rätt och slätt smårätter och kan bestå av det mesta. Ofta använder restauratören de lokala råvarorna och det gör de flesta smårätter till en liten upplevelse. Bröd serveras alltid till och ses som en viktig del i måltiden. Brödet till mezen är vitt.
Kötträtterna har gjort den turkiska matlagningen berömd. Kebaben är något av Turkiets nationalrätt. Den kebab vi äter här hemma kallas döner kebab. Det är ett bröd fylld med tunt skivat kött. Men det finns också kebab med kalops eller järpar i. Köfte är små starka köttbullar. Gözleme är en nationalrätt som är små knyten med starkt innehåll som spenat, feta, köttfärs, ägg och är mycket populär. Men även grytor av all de slag är populära över hela landet. I inlandet är det fårkött som gäller, tack vare de stora hjordarna av får som betar på markerna. Utmed kusterna finns ett otal lokala fiskrätter som man bör prova på när man är i Turkiet. Fisken är allt som oftast pinfärsk. Fisken grillas eller steks.
Turkarna är mycket förtjusta i sötsaker av alla de slag. En nationalrätt inom efterrättsgenren är baklava, en mycket söt och mastig kaka fylld med nötter. Och många av de andra efterrätterna innehåller nötter, socker och honung. I mängder. Ofta räcker en liten bit för att bli mätt då de är ganska så dryga.
Till maten dricker man gärna raki. Det är ett anisbrännvin. Man kan ta det som aperitif eller dricka det under hela middagen. Men även vinet är en tradition och en vanlig företeelse. Prova gärna de lokala varianterna. För den som inte vill ha så starka varor är det te som gäller under måltiden. Efter måltiden njuter man gärna av en mycket stark kopp kaffe. Det turkiska kaffet är svart som bläck och serveras i små koppar, lite som espresso. Espresson uppfanns faktiskt av turkarna, men det krävdes italienarna för att göra den populär.
Måltiderna i Turkiet är gjorda för att ta tid. Man äter senare och stannar längre vid bordet än man gör i till exempel Sverige. Både lunch och middag äts vid ett senare klockslag än vad vi är vana vid. En festmåltid tar flera timmar. För att hitta en riktigt bra restaurang ska man kika vart turkarna själva går. De har koll på vad som är bra och inte.
Hejs!
Grunden i de turkiska maträtterna är bröd, fårost, grönsaker och ris samt en mängd spännande kryddor. En av de mer populära grönsakerna är aubergine. Yoghurt är också en vanlig ingrediens, och utgör ofta grunden till kryddstarka såser, eller serveras naturell som tillbehör. Riset kommer gärna i form av pilaffris, ett speciellt ris som smaksatts och iblandats lök och saffran.
Förrätten är oftast en meze. Meze betyder egentligen rätt och slätt smårätter och kan bestå av det mesta. Ofta använder restauratören de lokala råvarorna och det gör de flesta smårätter till en liten upplevelse. Bröd serveras alltid till och ses som en viktig del i måltiden. Brödet till mezen är vitt.
Kötträtterna har gjort den turkiska matlagningen berömd. Kebaben är något av Turkiets nationalrätt. Den kebab vi äter här hemma kallas döner kebab. Det är ett bröd fylld med tunt skivat kött. Men det finns också kebab med kalops eller järpar i. Köfte är små starka köttbullar. Gözleme är en nationalrätt som är små knyten med starkt innehåll som spenat, feta, köttfärs, ägg och är mycket populär. Men även grytor av all de slag är populära över hela landet. I inlandet är det fårkött som gäller, tack vare de stora hjordarna av får som betar på markerna. Utmed kusterna finns ett otal lokala fiskrätter som man bör prova på när man är i Turkiet. Fisken är allt som oftast pinfärsk. Fisken grillas eller steks.
Turkarna är mycket förtjusta i sötsaker av alla de slag. En nationalrätt inom efterrättsgenren är baklava, en mycket söt och mastig kaka fylld med nötter. Och många av de andra efterrätterna innehåller nötter, socker och honung. I mängder. Ofta räcker en liten bit för att bli mätt då de är ganska så dryga.
Till maten dricker man gärna raki. Det är ett anisbrännvin. Man kan ta det som aperitif eller dricka det under hela middagen. Men även vinet är en tradition och en vanlig företeelse. Prova gärna de lokala varianterna. För den som inte vill ha så starka varor är det te som gäller under måltiden. Efter måltiden njuter man gärna av en mycket stark kopp kaffe. Det turkiska kaffet är svart som bläck och serveras i små koppar, lite som espresso. Espresson uppfanns faktiskt av turkarna, men det krävdes italienarna för att göra den populär.
Måltiderna i Turkiet är gjorda för att ta tid. Man äter senare och stannar längre vid bordet än man gör i till exempel Sverige. Både lunch och middag äts vid ett senare klockslag än vad vi är vana vid. En festmåltid tar flera timmar. För att hitta en riktigt bra restaurang ska man kika vart turkarna själva går. De har koll på vad som är bra och inte.
Hejs!
Kommentarer
Trackback
