_

Hamam eller turkiskt bad är den turkiska varianten av ångbad, ett slags bastu. Den har spelat en stor roll i det Osmanska riket som en plats att umgås med andra människor, men har också en rituell funktion.

Den turkiska badtraditionen kommer ursprungligen från antikens Rom. Med romarrikets fall försvann badkulturen i västra Europa, där gemensamma bad sågs som något okristligt. I det Bysantinska riket levde däremot traditionen vidare men förändrades något.

Under den ottomanska tiden var hamam en viktig del av vardagslivet, speciellt för kvinnorna vars rörelsefrihet ute i övriga samhället var begränsad. En kvinnas rang kunde avläsas i hennes badaccessoarer. Förnäma turkiska kvinnor hade högklackade trätofflor, sirliga tvålkoppar, silverkärl och exklusiva tyger att drapera sig med i badet. Här masserade kvinnorna varandra, här mönstrades blivande svärdöttrar och här firades bruden med mat, musik och dans. Om en man förbjöd sin hustru att gå till hamam, gav det henne rätt att skilja sig.